|
Den vanligaste frågan jag får när jag undervisar i tuschmåleri är vilket papper man ska använda för att måla med flytande tusch och jag svarar alltid -tusch landar snyggt på det mesta i pappersväg för det är papprets kvalité som ger avtryck! Detta kommer du att upptäcka genom att pröva dig fram med olika papper, från tunna äldre gulnade vintage bokpapper till kraftiga akvarellark och allt där i mellan! Papprets tjocklek mäts i gram, ju högre tal desto kraftigare papper, som ett exempel: japanpapper eller rispapper är ett supertunt papper om endast 30 gram, vanligt utskriftspapper ligger runt 80 gram, ett akvarellpapper från 200 gram. Papper tillverkas av cellulosa, finare akvarellpapper av den tåliga bomullsfibern eller en mix av båda. Men som sagt, tusch landar snyggt på det mesta, testa dig fram och hitta ditt uttryck! Tips! Köp akvarellpapper i stora lösa ark och skär ner till önskad storlek, billigare än att köpa limmade akvarellblock och samtidigt kul att testa mellan olika ytstrukturer, gräng och märken! När du kommer på workshop hos mig kommer vi att måla på mitt favoritpapper, ett prisvänligt papper som ger mod till att måla i mass! Vi ses bland färg och form så berättar jag mer!   
0 Comments
En månad som kändes som två, har även funderat för två i ateljén, kan ha varit en bidragande faktor till ett långdraget januari tillsammans med ett motstånd som heter duga, men som alltid: bara att måla sig igenom! Bokläsning har det också blivit men utan motstånd, är med i bokklubb nu, det förgyller. Läste Vegetarianen, spännande att få dela den upplevelsen i grupp då mycket gick mig förbi. Nu ska jag på eget bevåg läsa bok på engelska, stod utan bok på resan hem från Lissabon då Modersmjölken lästes ut i ett nafs, den tyckte jag om, en berättelse för mig från obekant håll, om ordens kraft, vikten av frihet och om familjeband, ingen utvecklande text men hoppas att ändå att det kan väcka intresse. Att det blev en resa för mig som är så hemmakär har med ett jubileum att göra, 30 år som gifta, åren gör mig förvånad, de har gått i ett nafs även om jag inte kände så då mitt i. Tillbaka hemma igen avslutades januari med en workshop för ett jobbteam, det var så roligt! Hoppas att de också trivdes, tvivlet blir ju inte mindre ju mer jag håller på, märkligt det där och därav den hårda starten i ateljén i början av året men nu blir det ljusare, jag vet att jag tjatar om ljuset men om man som jag målar i skuggorna och mörkret lätt lägger sig över sinnet ja då är varje ljusstrimma ett glädjeämne! Nu ser jag fram emot våren, möten, samtal om färg och form, hoppas innerligt att mina workshops lockar, att jag kan fortsätta att inspirera, vore så roligt att ses för jag har så mycket att visa och här firar jag också, 10 år med eget företag! Friheten i mitt liv och kraften i att skapa är mitt ljus men emellanåt även oro kontraster som berikar och triggar, vill hela tiden bli bättre än mot mina egna förväntningar men har förutom det inga andra storslagna planer framöver, att verka i detta med färg, form och möten ja där trivs jag bäst. #LISSABON 2025 Vivian Suter maat museum  Måleriet, det fysika, ett kroppsminne en nypåfödelse var gång. Vet inget om Vivian Suter förutom det brukliga introt med text i början av utställningen men min reaktion blev en önskan om att vi alla fick möjlighet att måla på detta vis nån gång under livet. Lägg på minnet: Vivian Suter kommer till Malmö 22.3-31.8 2025   och en målning från skuggorna, 100x120 cm  Format, att möta upp en form men behålla uttrycket? En frågeställning som blev en början. Om jag är framme eller inte får tiden avgöra, blicken brukar mogna med den. Tusch på papper, lager på lager.        Dagarna som gick var Kulturnatta, workshop, utställning. Möten ändå, vad vore jag utan dom, kontrasterna till stillheten i skuggorna, att röra mig mellan de två motpolerna skapar min kontur. Mitt värv är en anpassning mellan norm, frihet, lönsamhet och utforskande, det ärligaste bland mina yrkesår, en balansgång på en skör tråd men tänk ändå att jag har skapat det, det fyller mig, berikar mig. Nu kan jag åter möta skuggorna i ateljén.
 Är i en period när det är mycket som drar i mig, längtar då till lugnet skuggorna i ateljén, bruset från bilarna utanför studion, måste alltid möta upp med det, lugnet, att komma ikapp mig. Allt som pågår när jag är stilla, vara stilla i allt pågående, det som jag förr hade rädsla inför då det handlade om ett utanförskap men nu när sammanhangen finns omkring mig, ja då kan jag dras till stillheten utan oro, längta till skuggorna i ateljén, det som pågår när jag är i funderingarna.  Förarbetet inför mina målarperioder går numer som en dans, arbetar lyhört med det som får stå framme i ateljén, lägger mig inte i besluten som tas ovanför mitt huvud när intuitionen säger sitt. En målning från tidigare som jag nästan glömt bort har gått med mig i skuggorna, blev ett självklart beslut när arbetet drog igång.   Steg för steg, genom motstånd tar jag tag i rutinerna, processen, ingen rädsla bara en iver, känner mig smått yr, överväldigad, tänk att jag får vara mitt i det igen, funderingarna och måleriet. Förhålla mig till nuet och anpassa mig efter det oväntade, min tryggaste handling i ateljén.   Collagen i storformat, inspirerad från sommarens små, ja hand i hand går görandet. Hur lång tid tar en målning, ja från när börjar tideräkningen?
När konst hittar hem, en cirkel som sluts. Här fick två fortsätta att vara tillsammans. Ett märkligt yrke jag har, målar med en så stort innerlighet men när målningarna lämnar känns det som när barn flyttar hemifrån, ett naturligt kretslopp. Har sagt vad jag ville säga nu får betraktaren ger sin historia till målningen.
Mer av min konst här. Dagens workshop är över och en kvinna sticker in huvudet och frågar om det går bra att kika in i min studio, javisst svarar jag. Jag tackar av de sista från dagens gäng och vänder mig till min nya besökare som nyfiket tittar sig omkring och det tar inte många sekunder så kommer frågan, den som jag som kreatör möter, den om jag är lönsam, bara så där, det var ett tag sedan nu men den var inte saknad, som om allt bakomliggande inte räknas, om varför jag hamnade där jag står, bara en fråga snävt riktad rakt in i min svär, så jag svarar matt att det går bra att göra en sökning på Ratsit och tillägger att jag tycker att frågan är oförskämd vilket möter oförstående och i pausen som uppstår frågar jag tillbaka, vis av tidigare utfrågare, att visst är det så att frågan handlar om hennes drömmar och inte om min ekonomi, jo så är det till en viss del men hon har år av entreprenörskap bakom sig och tycker att frågan är relevant men det tycker inte jag och jag vill här förklara varför. Vi kan börja med en motfråga, varför ska jag transparent prata om min privatekonomi med främlingar, följt av: mina förutsättningar är inte dina, min omsättning betalar min sista rad och är lönsam för mig men du är inte jag, det är också relevant, frågan är för snäv, verkligheten är mer komplex. Alla lever vi efter olika förutsättningar, det är de kriterier som avgör om verksamheten kan bli lönsam, eller så kan man ha andra mål än ekonomiska och de kan ju också vara lönsamma men på ett annat plan. Mitt företagande ses av somliga att jag är ”lyckad” av andra som ett rent avskräckande exempel. Så, rikta inte blicken mot mitt, om du har drömmar lyssna till din men var krass: att betala hyra och andra räkningar underlättar och om du verkligen vill detta, leva kreativt ja dröm och satsa såklart, jobba på men utifrån dig, skapa dig din egna unika värld just som dina alster men sätt upp en budget så att inte vardagens räkningar slår undan benen på dig innan du börjar, behövs det en buffert? Ett nätverk av bra människor är ett guldkapital, var ödmjuk inför misslyckande döm dig inte för hårt och när det peakar njut men släpp inte fokus, jobba på i din takt, i mot som i medvind, skriv ner dina tankar, drömmar mål, formulera dig inför dig själv. Till sist, jag är jag, en som lever just så som jag inte visste att jag alltid drömt om. Livet livet livet att vara sann mot den man är det är också en form av lönsamhet.  läs även "Kan du leva på detta"
Jag har tur med en vän och tillsammans intog vi Köpenhamn och Malmö på ett dygn, hittade nya vyer i Köpenhamn och vi tog oss tillbaka igen till Malmö. Små korta resor är min melodi, allt var så bra -jag var på tur med en vän.
Köpenhamn "Copenhagen Contemporary (CC) is Copenhagen’s international art center. CC occupies the magnificent former B&W welding hall, remodeled by architect Dorthe Mandrup, offering a total of 7,000 m2 of beautiful industrial halls with plenty of space to show the technical and large formats in which many contemporary artists work: total installations, performance art, and monumental video works. Art that can often be entered and sensed with the whole body." Copenhagen Contemporary Vi tog oss hit på detta sätt, det här med att se nya vyer. By the harbour bus Malmö "Marija Prymatjenko (1909–1997) är en central gestalt i den ukrainska konsthistorien och en av landets mest välkända och uppskattade konstnärer. Hennes motiv har förkommit på frimärken och en planetoid har uppkallats efter henne. De stiliserade men samtidigt lekfulla mönstren har sitt ursprung i folkligt broderi och traditionellt hantverk." Moderna museet Malmö 
 Bilder från Stora Holms Säteri under Konstrundan Västra Hisingen 2024     Så tar de form, skarpa i kanten men som vi vet rymmer vi alla mer än så.
 Konstrunda, så mycket jag vill visa men begränsningar tillkommer, nåväl; välkommen till min bildvärld, det blir målningar i tusch och akryl och några egensinniga skulpturer. Utställningen tar dig med in i min process där allt har sin tid.
Vi ses på Stora Holms Säteri nu på lördag & söndag 14-15 september kl 11-17. Där kan du även besöka de andra utställarna på gården. Samlingsutställning pågår på Kulturhuset Vingen i Torslanda allt arrangerad av Konstrundan Västra Hisingen  ”Smyger sig på” ”Smyger sig på” går inte att värja sig för det som smyger sig på, tassar in tar plats där det borde vara ett paradis. Om oro, om det som orsakar ondo, när det vi lever i kunde vara ett paradis.  "Paradoxer" Paradoxer. Att måla fritt och sedan ska det helt paradoxalt pressas in i norm, komma in i ett system med en signatur ner till höger, försöker slingra mig och gör det på mitt sätt men lönsamheten hänger över oss mig och mina målningar. ”Vi är inte här för att ha kul” ropar jante, pensionen, sjukförsäkring, skatteverket, elbolagen, banken, hyresvärden och alla andra avsändare via avier. Jo hävdar jag men ingen lyssnar och kuverten byter skepnad och landar i min inbox utan lov. Om att leva konstnärligt i en krass verklighet där avkastning, lönsamhet belönas och drömmar får ge vika.  "Kappan efter vinden" "kappan efter vinden" bygger på en text jag skrev efter förra valet, om hur vi vänder kappan efter vinden och glömmer vad vi kommer ifrån, från de ungdomliga värderingarna som glömdes bort när kapitalet växte och och rött byttes till en blåbrun sörja.
"Har vi helt glömt bort vad vi kom ifrån? Fattigdom och orättvisa. Hur blev vi en befolkning där alla tänker på sitt. Jag är också orolig, mamma till två pojkar. Men det är oförskämt av mig, för det finns mammor som har mycket större belägg än mig för sin oro. Så mycket jag vill skriva. Om vad vi kom ifrån, fattigdom och förtryck, men med det startade ett solidariskt motstånd med solidariska lösningar, nu lockas vi med lösningar sprunget ur ideologier jag aldrig trodde jag skulle uppleva, ”vilken tur att vi läser om vår historia” tänkte jag när jag gick i skolan, då kommer den inte att upprepas. Fattigdom och orättvisa, idag är Sverige ett av världens rikaste länder. Och vi har blivit så själviska och rädda." Och så ska de förhoppningsvis ge sig av mina målningar, hamna i ny kontext, vad de nya ögonen ser och läser av är en annan historia, detta är min. Det är farväl och välkommen och jag känner skiftet i mig, årstidernas växling och vill gråta en skvätt som över en olycklig semesterflört, men vet att det inte är hållbart i längden med lättsamt sommarlov man behöver rutinerna och vardagens cykler igen, men ändå, sommar! Trädgården hemma varmt trädäck under fötterna, katterna som flyttat ut, ja det är ett gott liv det, packar in det i mitt minne, ser fram emot när vi ses igen och nu blir det utställning, packar också in, väljer ut, sorterar och säger hej hösten det blir nog bra det här, ta hand om mig ömsint för när vintern kommer är jag mör av mörkret, men ändå när jag är mitt i det så är det ok ändå, oroar mig så lätt. Det blir bra, det blir som det ska och nu är hösten här, välkommen september.
Så ser dealen ut och så länge det pågår tar jag plats. Ett ypperligt tillfälle där en gemensam bakgrundshistoria blev denna spinoff, så det kan bli, det blir som det ska och nu hänger jag här. På lördag kommer jag vara på plats med tusch och chans att boka workshop och prata konst, Vintagebyrån på Brukstorget lördag 11-15.
Öppettider: Lördag 11-15 Onsdag 12-18 Mer av min konst hittar du här och här. Utställning 14-15 september under Konstrundan Västra Hisingen  Här har ni mig; jag arbetar med min konstnärliga och kreativa plattform Patternplan som är mitt företag sedan nio år tillbaka, för tio är sedan sa jag upp mig från min tjänst som designer efter lika många år som anställd vilket innebär att jag arbetat med design och konst i två decennier, jisses är ju riktigt gammal i gemet! I alla fall, resan som egenföretagare är en riktig berg och dalbanan där jag arbetar utifrån magkänsla och lust, inte alltid att jag själv hänger med, men finns inte lusten finns heller inget driv. Rekommenderar ingen att starta eget om man vill glida fram och landa tryggt men för dig som inte räds motstånd och är kreativ med de vägar som öppnas upp vare sig du önskar eller inte, så varför inte! Att vara i det kreativa är min drivkraft, mitt syre och har målat så länge jag minns, slutade aldrig utan skolade mig inom detta, lite sen på och med småbarn på dagis studerade jag konst och senare design på högskolan. Ger mig en klapp på axeln att jag ser så kaxig ut, ingen sanning i det alla dagar men idag kom känslan, det där med självkänsla, det är som ett tunt stoft som flyktigt landar i bröstet innan känslan ebbar ut, då gäller att fånga stunden!
"Ta ut svängarna utan värdering, det är det största man kan ge sig" |
Hej!
|
