Sommaren, den klokaste på flera år, jag hann i fatt mig, vet att det bara krävs ett steg ut ur detta för att allt ska börja svaja igen, vet inte varför men så är det. Vissa klarar av det, balansen; att vara på vift och på språng men hela den rörelsen får mig lätt ur balans, så.. jag tar ett djupt andetag, och kastar mig ut.
“I have done nothing all summer but wait for myself to be myself again.” Georgia O'Keeffe
0 Comments
i mitt huvud nästa målning, nästa steg, i vilken riktning? I min process går jag vilse, backar, hamnar rätt där sökandet skapar språng till en väg att ta. Att våga gå efter lust, driv och nyfikenhet, där slitet och upprepningarna var dag skapar öppningar till det som komma ska, att alltid bli bättre än sin förra målning. Har tagit tag i måleriet igen, det som jag startade upp i maj, visste redan då att det inte var någon brådska att det skulle få ta sin tid, vet vad jag har, vad jag kan och tiden är också en del i mitt måleri. Att längta, att mogna och att det måste falla mig i smaken. "Mina målningar måste falla mig i smaken annars är allt ogjort."
Älskar dessa porträtten, jag vet ett starkt ord men de är perfekta för mig och jag kan inte riktigt begripa hur de tog form, de är så egensinniga med spår av pigmentens framfart, allt jag önskat mig. Märkligt nog möter de oförståelse som om avsaknaden av det vi kallar skönhet saknas, vad det nu är? Detta är skönhet för mig, mitt görande i symbios med pigmenten och inga andra värderingar ska läggas till. Du må se vad du ser men vad vet du, vi vet ingenting om det vi ser så länge vi inte skapar en dialog, en förståelse annars är det bara fördomar och floskler och de hör inte hemma här, här möter du det ärligaste jag just då kunde ta fram. Tusch på papper 50x65cm.
Har varit på målarkurs, nybörjare och mer erfarna samsades om lokal och upplevelse. Det är märkligt detta att kastas in i, dagarna är så intensiva och för mig är det alltid som att gå på lina, att balansera intryck, inte ta för mycket plats men ändå värna om mitt och få ut något av kursen, är glad att vi tillbringade timmar i salen efter undervisning och fick egen tid till att utforska och handgripliga tips från andra deltagare om akvarellens mångfald. Hade en önskan om att måla mer experimentellt med akvarellen som verktyg men det blev mer traditionellt, absolut kunskap i det men inte det som jag sökte efter och som kursen utlovade, kanske läste jag det jag önskade om kurs och få ut av akvarell men alla dessa tekniker och avbildande är inte mitt spår och mitt egna måleri fick stå tillbaka men dagarna var fina med umgänge med bästa vän, nya bekanta, god mat och härligt väder mitt i den Skånska myllan också det av värde, att stanna upp.
Under mina 20 år inom konst och design så har jag sett hur företag men även kreatörer norpar idéer av varandra, inspirerade av samtid och kultur som vi alla befinner oss i, men bland blir norpningen lite väl kännbar för den som blir norpad av, det är då man inte kallar det för att norpa eller inspiration, det är då det kallas för plagiat. För att bena ut skillnad mellan inspiration och plagiat så har jag samlat mina erfarenheter inom detta, om du är osäker, besök länkarna längre ner i texten för juridisk definition och hjälp.
• Inspiration. Person/företag ser något tilltalande, något som triggar och låter intryck och avtryck gå genom kropp och nerv, blandas ut med egna referenser, minnesbilder, drömmar och visioner och ur detta skapar ett eget språk, formspråk, varumärke etc. • Plagiat. När person/företag fantasilöst och hänsynslöst tar någons formgivning/vision för att endast se till sina egna behov, detta utan någon som helst aktning och respekt för upprorsmakaren utan tar hens uttryck och härmas rakt av. Stöld helt enkelt. I en tid när ”content” ska framföras och lönsamhet hållas förstår jag att det är lätt att inte tänka längre och vi lever ju i en värld av "gratis och nerladdningar" men det finns regelverk hur mycket/rakt av en text får kopieras, det gäller alltså inte bara bild utan även texter så som text på hemsida etc, bra är att lägga till ett © i sin fotnot och andra sammanhang där bild och text presenteras. Läs mer HÄR frågor och svar. Länkar: Bildupphovsrätt Patent och registreringsverket Att bli kopierad är inte enbart en rättslig fråga, har själv råkat ut för detta i min småskaliga verksamhet och det som smärtar mest är när det sker kollegor emellan, detta yrke är ett ensamarbete och att ha vänner och kollegor omkring sig som respekterar det man gör håller mig upprättad. Vågar inte tänka tanken på vad som ligger framför oss, om vi inte ens sinsemellan kan hålla fingrarna borta hur blir det då inte med de digitala plattformarna, ja vi är ju i detta nu och avlutar med en informativ länk från KRO Konstnärernas Riksorganisation. Det är på inget sätt smickrande att bli plagierad, att inspirera är något helt annat. Plagiat har inget eget uttryck, inget språk. Plagiat är stöld. Att åka på trendresa var något som jag gjorde kontinuerligt i mitt arbete som designer och jag har det nu i min kropp, behovet av stimulans av samtid och framtid och inte minst reflektion i andra miljöer så vi åkte till Köpenhamn. Herregud vilken stad det är, knockad var gång över att det är så nära och så fjärran från min gata i stan, alltid lite bitter över att jag inte är född dansk... Ser mig själv cykla fram sorglös och köpenhamnschick, förflyttar mig så lätt med bilder förankrad som jag är i mitt. Varje dag börjar ju med frukost och vi tog en dansk, tre smårätter, en pasta och avslut med efterrätt och kaffe. Ibland när man är på tur blir det som på film, allt klaffar och så blev denna dagen, en fullträff med start på Locale 21. Vi höll oss bortom Ströget och gick i stadsdelen Frederiksstaden där Designmuseet ligger, nya kvarter för oss om än så gamla. Jag erkänner, jag var skeptisk först till att besöka designmuseet, trodde det skulle vara enahanda med Ph-lampan och sjuanstol och visst fanns de med, vore konstigt annars, men även så mycket mer. Alla utställningsdelar var spännande curerat och långbordet med dukning från 1500-talet till samtid en ögonfröjd där mycket av den äldre dukningen är mitt i prick i samtidens trend. Det är intressant det där med formspråk och trender, hur de färdas över tid och kontinent, detta blev påtagligt då utställningen började med japanska blockprint med dess karakteristika svarta linje som i början av 1900-talet inspirerande de europeiska impressionisterna, japonism ett nytt ord för mig -influenser från japansk konst. Det är som alla sinnen skärper sig när miljöerna är nya, allt lagras, kulörer och former. Fönstertittade in i gallerier som tyvärr hade hunnit stänga, tur att det finns hemsidor och Instagram, och Marianne Thygesen följde jag sedan tidigare, flott! Över på den svenska sidan igen så blev det så stilla, folkvimlet saknades och hotellnatten på designhotellet i Malmö blev som en kuliss i kontrast mot det levande stadslivet i Köpenhamn även om vi där i stadens vimmel var i vår egen film. Drömmar, intryck och reflektion, fyller mitt sinne med denna berusning, inspiration i koncentrerat format.
maj var: vända på varje sten, cykelskjul, konstrunda, workshop, första badet i sjön, värmeslag i Göteborg, kompisar, ljuva kvällar, blixt och dunder, nystart, över stock och sten, stiltje och lite oro. Och jag tänkte hela tiden - att detta är här och nu.
Färgerna hemma, alltid en inspiration. Bygger upp en ny färgskala, en ny playlist sparas och helt plötsligt gick jag in i det igen, färgen och funderingarna välbekant och nytt och jag blir berörd och förundrad över åren från 1992 och tidigare Style Council, ett soundtrack från tidig ungdom till ung vuxen, och där jag är nu med ålder som gör sig kännbar.
I mina målningar syns mina yrkesår, år av att rita plaggskisser i datorn med mönsterkonstruktion som grund från gymnasiet. Mode är min konsthistoria, så fjärran från fast fashion och konsumtion. Mode för mig är en förvandling av själva livet, om identitet, en allvarsam lek om drömmar och konstruktion. Om ett hantverk för att skydda kropp från att frysa, om att kunna röra sig och bli fri, en beklädnad som går hand i hand med mina drömmar, i det spåret rör jag mig. Drömmar, liv och identitet, om vad vi drömde om och om vad vi (jag) blev av.
"Lämna det bakom sig” akryl på duk. Vad lämnas bakom i steget mot samtidens ytligheter. Ja sånt funderar jag på när tiden i ateljén saktar in och ytligheter skrapas bort. Målar så nära inpå som jag vågar också en form av att vända ryggen till.
Sista stora målningen ut för denna gång. En färgkarta som öppnade upp, är något på spåret, kanske en återvändsgränd eller ett nytt språng, det kan bara tiden utvisa, tiden i ateljén och att måla sig igenom. Vi plockar fram våren hemma, en lada ska tömmas och en konstrunda ska ta vid. Målningarna med färgplatt och funderingar har målats igenom och jag längtade efter det taktila i mina hand och plockade in stickor och strån och torkade bort överflödig tusch med kol, att känna i hand som i hjärta att jag alltid går åt mitt håll tillsammans med naturens skiftningar. Ja som sagt nya språng och en ny säsong att möta upp, utanför mitt ateljéfönster väntar nu frodiga kulörer i ljudet av fågelsång och långa kvällar av ljus, på golvet i ateljén ligger de nya stora tuschmålningarna, tunna lager på lager av tusch med flera dagars väntan emellan, en ny start blir en fin övergång mot nya språng!
Cirkeln är sluten för denna gång. Har funderat mig igenom måleriet, funderat på lönsamhet och vilka som håller på, funderat kring ”fin” och ”ful” konst och vart jag klassas med min är ingen fråga, har kommit till insikt och ser ingen öppning, mer än att måla är ett nödvändigt görande för mig, ett primärt behov, att jag är en bättre pedagog än konstnär men utan det ena så haltar det andra, att motstånd för mitt arbete vidare. Har lyssnat som grund till mina funderingar, på samtal kring konst och mina tankar har bollats däremellan, ord som kapital upptar min tid, en fråga som jag ofta helt ogenant möts av (läs tidigare text) men även kapital så som yttre attribut, att vara sitt varumärke, det går inte att komma ifrån, att likaså orden är värdegrundade -i och ur vilken kontext konsten/konstnären tar sig upp/fram, att anpassa språket efter publik, detta är jag så kluven inför. Ja många funderingar kring konst, dess lager av karriärstegar, om etiketter på konst, tillbaka till fint, fult och dekorativt och om klass, tankarna går ofta åt detta håll, jag kommer inte ihåg dess cykler, det är därför jag lägger text här, som ett fotspår av funderingar innan de sveps bort och börjar om.. Länkar: https://www.kro.se/konstn%C3%A4ren/pod/konstnaren-podcast-2/ https://kvartal.se/artiklar/arvda-pengar-ar-konstnarernas-hemliga-framgangsfaktor/ https://sverigesradio.se/avsnitt/charlotte-gyllenhammar-upp-och-ner-i-varlden https://play.acast.com/s/varvet/609-karin-mamma-andersson "En förnimmelse utan riktning". Akryl på duk. 100x80cm
I Instagramflödet, så mycket om kommande workshops men i mina tankar nya målningar. Så fort jag är klar med dagens admin går jag ut till ateljén. Vill bara vara i detta, bild och text, men tyvärr allt som ofta med en oro om allt annat jag borde göra, aldrig till ro. "Vissa kommer till ro men jag hinner aldrig dit" Akryl på linneduk. Mått 72x92 cm
Planet lyfter från den internationella flygplatsen, jag tittar ut och ser smoggen som ligger som en hinna över böljande vidder, tänker att jag ska se vart den slutar, smoggen. När jag försökte ta del av landet genom de stora fönstren i ankomsthallen möttes vi av mjölkvit yta, sikten var noll och på flygplatsen trängde sig smoggen in, samma tunga lukt som om jag befann mig i ett parkeringshus men det gör jag inte, jag befinner mig i ett land där förändringens tid tar vid, i ett land där du och jag köper billig produktion ifrån. Utanför fabrikerna jag besöker eldas sopor upp, någon infrastruktur om sophantering finns inte, i fabrikerna ligger doften tung av lim, det är meningen att arbetarna ska ha ett roterande arbetssystem men de unga männen i min sons ålder lämnar inte sin plats, deras arbetsstation luktar starkt, en doft av lim och färg, en plats som de unga mannen inte vill lämna, de har hamnat i ett beroende. Vi lägger inte produktionen där, men den verkligheten existerar ju, ändå.
Mitt val av nuvarande arbete ifrågasätts ofta, om jag kan leva på detta. Men att vara en del av att aldrig se när smoggen släpper ifrågasattes aldrig. Snarare tvärtom, flygpoäng var status och min köpkraft var stark. Köpkraft -i det har vi vårat värde, ordet som vi mäter om vi är en tillgång eller en belastning, genom status visar vi våra pengastarka muskler. Bilen, huset, glassen, i en konsumtionshets på någon annan bekostnad i fjärran land. |
Hej!
|