Komprimerat

Det större, är för mig det mindre. Att skala av och känna in, och i viss mån att hålla det för sig själv i syfte att inte hitta bekräftelsen hos andra utan i hur det ger resonans hos mig. Hur färg och form alltid måste ha en förankring hos mig, utifrån min kärna. Då har jag hittar dit jag önskade. Vill alltid bli bättre än mot mina egna förväntningar. Måleriet handlar ju egentligen bara om mig, att det landar fint hos betraktaren är inte syftet (för mig). Tiden i ateljén öppnar upp för språng där jag kan möta mig själv så ärligt jag bara vågar. Vem jag är och vad som klingar hos mig, när jag hör den tonen har jag hittat rätt för lika snabbt är det över och så börjar jag om igen och igen. Det är storlaget i det lilla, just där jag vill vara och som det ska vara. Litet och komprimerat.