avkastning

”Att gå in i min bubbla” men så slog tanken mig, den bubblan är just ingen bubbla för mig. Den är verkligheten för mig. Kanske är allt det andra en bubbla, en värld full av begränsningar med sina måsten, bruset och normen. Min verklighet är full av drömmar, svävande mot en playlist på låg volym med full sikt och rymd, där ett färgval och en kontur är av största vikt likt en balansräkning, där tiden är till för tankar och inte mycket blir gjort i motsats till den begränsade bubblan som jag har blivit skolad att formad mot, det är som en alltid pågående kamp inom mig, att passa in, inte ta plats med min kreativitet, inte tro att jag är något i kontrast till min värld—> där tid innehållande små små steg av görande, lager på lager, tunna transparenta, är av största värde, att ett penseldrag är viktigt, att min plats är självklar och att jag får ta hur mycket plats som helst fastän jag inte gör mer än målar och funderar och inte har mer en boll luften och är helt utan lönsamhet förutom mot mig själv. Funderar, är detta samtidens största synd -att sikta mot mål utan avkastning i sikte.