nytt

”Smyger sig på”

​”Smyger sig på” går inte att värja sig för det som smyger sig på, tassar in tar plats där det borde vara ett paradis. Om oro, om det som orsakar ondo, när det vi lever i kunde vara ett paradis.

"Paradoxer"

Paradoxer. Att måla fritt och sedan ska det helt paradoxalt pressas in i norm, komma in i ett system med en signatur ner till höger, försöker slingra mig och gör det på mitt sätt men lönsamheten hänger över oss mig och mina målningar. ”Vi är inte här för att ha kul” ropar jante, pensionen, sjukförsäkring, skatteverket, elbolagen, banken, hyresvärden och alla andra avsändare via avier. Jo hävdar jag men ingen lyssnar och kuverten byter skepnad och landar i min inbox utan lov. Om att leva konstnärligt i en krass verklighet där avkastning, lönsamhet belönas och drömmar får ge vika.

"Kappan efter vinden"

"kappan efter vinden" bygger på en text jag skrev efter förra valet, om hur vi vänder kappan efter vinden och glömmer vad vi kommer ifrån, från de ungdomliga värderingarna som glömdes bort när kapitalet växte och och rött byttes till en blåbrun sörja.
"Har vi helt glömt bort vad vi kom ifrån? Fattigdom och orättvisa. Hur blev vi en befolkning där alla tänker på sitt. Jag är också orolig, mamma till två pojkar. Men det är oförskämt av mig, för det finns mammor som har mycket större belägg än mig för sin oro. Så mycket jag vill skriva. Om vad vi kom ifrån, fattigdom och förtryck, men med det startade ett solidariskt motstånd med solidariska lösningar, nu lockas vi med lösningar sprunget ur ideologier jag aldrig trodde jag skulle uppleva, ”vilken tur att vi läser om vår historia” tänkte jag när jag gick i skolan, då kommer den inte att upprepas. Fattigdom och orättvisa, idag är Sverige ett av världens rikaste länder. Och vi har blivit så själviska och rädda." 
​Och så ska de förhoppningsvis ge sig av mina målningar, hamna i ny kontext, vad de nya ögonen ser och läser av är en annan historia, detta är min.