Så ser dealen ut och så länge det pågår tar jag plats. Ett ypperligt tillfälle där en gemensam bakgrundshistoria blev denna spinoff, så det kan bli, det blir som det ska och nu hänger jag här. På lördag kommer jag vara på plats med tusch och chans att boka workshop och prata konst, Vintagebyrån på Brukstorget lördag 11-15. 
Öppettider:
Lördag 11-15
Onsdag 12-18
​Mer av min konst hittar du här och här. 
Utställning 14-15 september under Konstrundan Västra Hisingen

Här har ni mig; jag arbetar med min konstnärliga och kreativa plattform Patternplan som är mitt företag sedan nio år tillbaka, för tio är sedan sa jag upp mig från min tjänst som designer efter lika många år som anställd vilket innebär att jag arbetat med design och konst i två decennier, jisses är ju riktigt gammal i gemet! I alla fall, resan som egenföretagare är en riktig berg och dalbanan där jag arbetar utifrån magkänsla och lust, inte alltid att jag själv hänger med, men finns inte lusten finns heller inget driv. Rekommenderar ingen att starta eget om man vill glida fram och landa tryggt men för dig som inte räds motstånd och är kreativ med de vägar som öppnas upp vare sig du önskar eller inte, så varför inte! Att vara i det kreativa är min drivkraft, mitt syre och har målat så länge jag minns, slutade aldrig utan skolade mig inom detta, lite sen på och med småbarn på dagis studerade jag konst och senare design på högskolan. Ger mig en klapp på axeln att jag ser så kaxig ut, ingen sanning i det alla dagar men idag kom känslan, det där med självkänsla, det är som ett tunt stoft som flyktigt landar i bröstet innan känslan ebbar ut, då gäller att fånga stunden!

"Ta ut svängarna utan värdering, det är det största man kan ge sig"

Vart så ivrig idag att sätta igång i studion så jag klev in utan att stänga av larmet och trots skrämselhicka höll ivern i sig hela dagen, ett dagsverke med ny förvaring, påfyllnad av material, ny lampa (..nja har legat i sin kartong ett bra tag) gav energi och en rejäl dos av belåtenhet. Nu är allt på gång alltså, hösten är här och allt ligger öppet! Ska hålla fast vid dagens pepp, en höjdarkänsla och tänk att i år firar jag tio år, tio år sedan jag sa upp mig, detta hade jag aldrig trott, egen studio, ett företag, en riktning! Det blir som det ska.

Nu var det dags att sätta igång igen, kände motståndet men samtidigt längtan så jag tog mig ut, balanserade upp, blev inspirerad, gick i vackra miljöer, mötte upp en vän, mer än så behövdes inte för att mota känslan av överväldigande inför höstens görande som ligger framför, att driva eget och sig själv blir mig så ofta övermäktigt, att hinna i fatt mig, det är det jag gör hela tiden, fångar upp balanserar springer ifrån, som att jag är ett barn utan konsekvenstänk "jag är två som aldrig blir hel" döpte jag en tavla till en gång. 

...alltid några steg efter mig själv som om jag försöker hinna ikapp den där personen framför mig.

... och samtidigt; kan jag ens skriva om mitt när det pågår krig där vi människor förintar varandra och där konst och skönhet är som en illusion och all ondska tycks härska och det gör den just nu. Under sommaren mötte jag på Dag Hammarskjöld i flera kontexter och texter, religion, skönlitteratur, hemvistelser, i existentiella frågeställningar, om fred och krig. Allt är i rörelse som ringar på vattnet och min text är spretig men jag ser ändå ett mönster där jag balanserar upp mitt för att inte förloras, där konsten, det vardagliga görandet, att vara i rörelse med tvivlet hack i häl ändå blir en riktning för att hålla mig på livets styva lina.

Sommaren, den klokaste på flera år, jag hann i fatt mig, vet att det bara krävs ett steg ut ur detta för att allt ska börja svaja igen, vet inte varför men så är det. Vissa klarar av det, balansen; att vara på vift och på språng men hela den rörelsen får mig lätt ur balans, så.. jag tar ett djupt andetag, och kastar mig ut.

“I have done nothing all summer but wait for myself to be myself again.” Georgia O'Keeffe

i mitt huvud nästa målning, nästa steg, i vilken riktning? I min process går jag vilse, backar, hamnar rätt där sökandet skapar språng till en väg att ta. Att våga gå efter lust, driv och nyfikenhet, där slitet och upprepningarna var dag skapar öppningar till det som komma ska, att alltid bli bättre än sin förra målning.

Har tagit tag i måleriet igen, det som jag startade upp i maj, visste redan då att det inte var någon brådska att det skulle få ta sin tid, vet vad jag har, vad jag kan och tiden är också en del i mitt måleri. Att längta, att mogna och att det måste falla mig i smaken. 

Älskar dessa porträtten, jag vet ett starkt ord men de är perfekta för mig och jag kan inte riktigt begripa hur de tog form, de är så egensinniga med spår av pigmentens framfart, allt jag önskat mig. Märkligt nog möter de oförståelse som om avsaknaden av det vi kallar skönhet saknas, vad det nu är? Detta är skönhet för mig, mitt görande i symbios med pigmenten och inga andra värderingar ska läggas till. Du må se vad du ser men vad vet du, vi vet ingenting om det vi ser så länge vi inte skapar en dialog, en förståelse annars är det bara fördomar och floskler och de hör inte hemma här, här möter du det ärligaste jag just då kunde ta fram. Tusch på papper 50x65cm.